De kallar mig Linda.

http://dekallarmiglinda.blogg.se/

Nu finns det faktiskt inget annat för er att göra.
Jag har ju bytt blogg, så varför är ni här? PUCKON!
Häng med i utvecklingen liksom!

Så ändra era länkar, bokmärken, flikar, komihåglappar, minnen. (Något sätt har ni ju att komma ihåg mig på?)
För ALLA ska följa med till den nya bloggen.
Jag. vågar. inte. vara. ensam. SNYFT!
Don’t leave me? *blinkblink*

http://dekallarmiglinda.blogg.se/

Jag har bestämt mig. Igen.

Okejokej.
Nu har jag ångrat mig.
Jag byter blogg.
WHY WHY WHY WHY?
Jaja, jag vet, hemskt. Vänta bara tills ni hört vart jag flyttar;
blogg.se.
KATASTROF.
Äh, nu håller jag på att ångra mig igen.
Sån är jag.

http://dekallarmiglinda.blogg.se/

Bra namn va? Dekallarmiglinda.
Jag byter. Ni hänger med dit, och ger mig maaaaassor av beröm och komplimanger om hur otroligt vacker och smart och liknande jag är.
Det kommer bergis hjälpa!

Klockan [21:28]

Fem poäng

Ibland bloggar jag mycket, just nu bloggar jag inte alls.
Alltså, JUST NU bloggar jag ju, det fattar ju alla. Men liksom, inte för tillfället. Hajar ni?
Nej, jag förstår det. Jisses.

Mormor&Morfar är här och hälsar på.
Imorse följde jag med på en promenad ner till stan och tillbaka med dom och Mamma.
Jisses, det var jobbigt. Att motionera precis efter att man stigit upp?

Oh, herregud. Jag har verkligen ingenting att skriva.
Är det väldigt tydligt?
Jag har föresten bytt blogg.
Men jag har ångrat mig och vill ha kvar den här.
Men jag hinner nog ångra mig igen.
Men vad är det för idé att ha blogg överhuvudtaget när jag bara skriver strunt?
Å andra sidan, så är strunt-skrivande lite av min image. Kom igen, seriöst, har ni någonsin fått ut något vettigt ur den här bloggen? FEM poäng till den som hittar något vettigt!

Klockan [17:48]

Bokstavligt eller något

Jag har en del att göra, om man säger så.
Och vad gör jag?
Jo, jag sitter och rullar tummarna hela dagen istället.

Inte bokstavligt. Skulle se fruktansvärt fånigt ut om jag satt i soffan och rullade tummarna en hel dag.
Heter det bokstavligt? Menar jag rätt nu?
Shit vad dålig jag är. Minuspoäng nästan. Bara nästan.

Klockan [23:01]

Måndag

Wihuuu!
Vad har ni gjort idag?
Något roligt?
Jag med!
Jag fikade med min alldeles egna lilla RuffselliRuffstuffs! ♥ (Jisses. Smeknamn brukar väl vara korta?)
I övrigt, har jag inte gjort ett dugg.
Skola räknas inte, men jag var där!

Klockan [23:52]

Tillbaks till vardagen

Känner ni till Murphys lag?
Den lyder ungefär; “Om någonting kan gå fel, så kommer det att göra det.”
Jag skulle kunna sammanfatta Anso’s och min tripp till Stockholm med denna lag.
Men det gör jag inte.
Jag sammanfattar den med orden “händelserik, rolig, intressant, lärorik”.
Jag är optimist, förstår ni.

Klockan [23:48]

Vi har ändå ingen tid att passa.

Hur lång tid tar det för er att köra till stockholm?
va? fyra timmar?
Anso och jag gjorde det på 9 ½ timme.

Dagen gick fel redan klockan 10, när Anso hämtade mig, och jag skulle skriva ut lite papper och skrivaren krånglade.
Sedan funkade inte cdspelaren i bilen.
Allt var frid och fröjd (förutom cdspelaren) till Norrköping.
Härifrån går det, (som schtunk skulle sagt), käpprakt åt helvete.

En varningslampa börjar lysa i bilen. Anso grips av panik. Jag är lugn.
Instruktionsboken säger åt oss att INTE köra långa sträckor med bilen när varningslampan lyser.
Två lampor till börjar lysa.
Vi befinner oss på motorvägen, ingenstans att stanna.
Bilen börjar skaka! Jag grips av panik, Anso har dödslängtan.
Vi tar första bästa avfarten, vilken leder oss till världens ände, kallat Strömsfors. (525 invånare enligt wiki.)
Efter fyra olika samtal får vi ringa bärgningsbilen.
Vi fick åka bärgningsbil!
Bilverkstaden säger att de garanterat INTE hinner titta på bilen idag.
Jag får dödslängtan. Anso har avlidit.
Vi hittar ingen biluthyrare.
Biluthyraren vi hittar vill inte hyra ut en bil till Anso eftersom hon inte haft körkort tillräckligt länge.
Jag avlider. Anso har blivit galen.
Vi får skjuts av biluthyraren till tågstationen.
Tåg är svindyrt.
Det brister för oss båda två.
Frågar efter annan biluthyrare, vi hittar ingen.
Vi får tag i bussbiljetter till Stockholm.
Vi lägger väskorna på fel buss.

Resten av vägen skrattade och grät vi av lycka av att komma ifrån Norrköping.
Efter en halvtimme på tunnelbanan också, så är vi hemma hos Anso.
9 ½ timme efter att vi åkt hemifrån.

Klockan [22:20]

Roadtrip

Call me crazy, eller något.
Men jag är lite spontan, typ.
Jag har precis duschat, och nu måste jag göra mig iordning!
För om ca 1 ½ timme kommer Anso och hämtar mig.
Jag följer med henne upp Stockholm!
Yees, det är sanning. Kom på det igårkväll.

Eftersom det inte blev någon musikal med Sylvia, så hänger jag med Anso och, citat, “hjälper till att packa ner hennes liv i väskor”.

En roadtrip, vet ni! Hemma på söndag igen.
wihuuu!

Klockan [08:30]

Schtuuuuuuunk

SCHTUNK.
Jag är galet (synonym med sinnessjukt!) trött.
Ont i skrattmusklerna (vilka det nu är). Schtunk är galet roligt!

Det var ungefär vad jag orkade skriva.
Så trött är jag.
Jisses, liksom.

Klockan [22:48]

Wild wild west

Gillar ni western-filmer?
Jag antar att det här inte är en vanlig westernfilm.

Klockan [09:41]